Hällingsåfallet efter Vildmarksvägen

Hösten är egentligen den finaste tiden på året tycker jag. Färgera är så vackra när allt ändras i olika gula färger och när det röda finns där mitt i allt.

Här såg vi skylten så vi visste att vi var på rätt väg...men vi visste inte att det skulle vara en låååång väg med grus och åter grus. Det är ingen fara om bilarna kunde köra med lite vett...men icke så vi var rädda att få ett stenskott på framrutan.....men vi hade tur denna gången för vi klarade oss.

När vi äntligen kom oss upp efter den långa grusvägen så kunde vi parkera husbilen där det fanns gott om plats, men det dröjde inte länge så var alla platser nästan fulla av husbilar. Det är många som är ute på vägarna fortfarande i slutet av September.

Hällingsåfallet är 40 meter högt och sprutar ner i Sveriges längsta kanjon. På vintern bildas väldigt spännande och underliga isblock med konstiga former.

Här är det mycket hög uftfuktighet och mossa och lavar som behöver fukten trivs bra i närheten av fallet.

Med stora steg gick vi ner mot det dånande ljudet...

Denna platsen kändes lite ovanlig och lite för spännande för mig när det dånade så otroligt högt från vattenfallet.

Här stod jag och tittade till höger om bron där vattnet forsade så lugnt och till vänster om så dånade det ner dessa 40 meter....ojoj det är nog första gången mina knän var lite skakiga 😄

Den fina regnbågen kom också när jag stod där o fotade, nu var jag väl på fel sida för att kunna få med den riktigt fint, men den är den ändå trots allt 🌈 Den bildas av all dimma som blir av fallets kraft

Det är så otroligt vackert med alla höstfärger här uppe och rena vykortet när man kommer och kör.

Få se vart vi hamnar efter denna utflykten 😂