Abisko

 Vi fortsätter vår resa uppåt i vårt vackra land. Vi kör självklart igenom Kiruna...den flyttande staden.

Vi kom fram till det enda som vi i alla fall märkte av att det var flytt på gång. Här hade dom flyttat på stadshusklockan det såg vi, sen såg vi såklart en massa tomma hus som ska rivas. Kändes lite vemodigt för alla som bor i stan och fått lämna sina hem pga LKAB.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/har-rullar-det-storsta-huset-i-stadsflytten

 Vi hittade en fin rastplats där vi stannade och åt lite lunch.

 Det finns gott om såna här fina ställen att stanna till över natten om man vill. Det finns tillgång till toatömning och kasta sopor om man vill.

 Någon har hjälpt fåglarna till eget bo 😄

 Gott om forsar finns det här. Vi gick ner efter vi ätit och tittade hur det såg ut här.

 Sen åker vi vidare mot Abisko.😄👍👍

Så otroligt vackra vyer vi får se efter vägen.

Så är vi då framme vid Abisko turiststation 

 Där handlade jag ett pannband som jag behövde. Här inne finns allt en vandrare behöver: Kläder, mat, sova över.....ja allt du kan tänka dig.

 Lyckades fota en bra bild tycker jag själv,med husbilen och alla skyltar om vart man ska vandra.👌

Här är ny en ny ingång till Kungsleden....en passage.

Vi åkte mot Tornehamn och ställde oss där med husbilen. Här fanns tillgång till toaletter för den som vill, toa tömning och sopor även här.

 Det var lite ruskigt väder så vi klädde oss i regnkläder för att gå och utforska lite i närområdet.

Vi visste att en rallarkyrkogård skulle finnas i närheten men vi hade ingen karta till vart den låg så vi gick på chans.

 Vi hittade först till Tornehamns kyrka

På 9 km avstånd från Björkliden och 1228 meter över havet, byggdes på 1930 talet och skulle i början vara en enkel raststuga uppe i fjällen. En barack från inlandsbanan erhölls gratis och SJ bidrog med 10 000 kronor till omkostnader. Allt material forslades upp med häst och släde och kyrkklockan väger 75 kg. Den nuvarande kyrkan är resultatet av ett samarbete mellan Kiruna kommun och Jukkasjärvi församling o den invigdes den 13 sept 1987.

 Den var dessutom öppen !!! Vilken wow känsla det var att få gå in och titta i en fin liten träkyrka.

 En fin dopfunt. Det blev en wow känsla för mig när vi kom in i den.  Jag är inte troende så men kändes som jag kunde bli det av denna fina kyrkan i skogen o den magiska miljön o bergen runt om.

Utsikten är makalös här. 👍Vi hittade inte kyrkogården hur än vi gick så vi gick hem och laddade om.

Dagen efter hade vi undersökt lite mer vart denna rallarkyrkogård fanns. Så vi började morgonen med att packa ryggsäcken med fika och började vår vandring.

När vi väl hittade rätt inne i skogen så fanns det en del vägar att vandra efter 😄Men vi skulle ju till rallarkyrkogården. Kan väl säga att nåt annat år blir det att undersöka fler ställen här och gå fler dagsturer.

Lite överallt finns det kallkällor. Här stannade vi och drack lite eftersom vi har kosor med oss.

Törsten är släckt och vi fortsätter.😄

Rallarkyrkogården.

Vi går upp upp upp och här ser vi till slut skymten av kyrkogården och alla dom gravplatser. Under 1899 valdes denna vackra plats för en begravningsplats i Tornehamn. Under åren 1936-37 restaurerades den med stenmur av skiffer.

Här vilar dom som omkommit av skador och olyckor men även sjukdom.

 Den förste som dog och begravdes här var P.J Hällqvist 18/6 1899. Han var en 27 årig rallare från Gällivare o hade drunknad under anläggningsarbete vid Abiskojokk.

Här finns också ett litet sött gravkapell som dessutom var öppet för allmänheten som vandrar förbi att gå in i. Här hänger det en förteckning på väggen över de gravsatta med gravkarta. Det finns även en gästbok att skriva sitt namn i som vi gjorde.

Här ligger Anna begravd som antogs ha varit Svarta Björn vid namn Anna Rebecka Hofstad, född 7 April 1878 i Norge och död 12 Oktober  1901 i Tornehamn Sverige.

Hon var enl de historier som berättats en norsk kokerska och hushållerska vid bygget av Malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Hon har beskrivits som lång, mörk, vacker och intelligent. Inga bevis finns dock med säkerhet för vem hon var eller hennes bakgrund.

Med tiden har hon nästan blivit legendarisk. En förklaring till berättelsen om Svarta Björn kan vara att hon var en av det få kvinnorna i en mansdominerad miljö och av männen till slut ses som en ikon. Svarta Björn levde ett hårt liv och avled endast 23 år gammal. Det berättas att hon kom i bråk med en annan rallarkocka o fick ett slag av en klädstöt så att huvudet spräcktes, hon fördes till sjukstugan i Tornehamn där hon avled. Hon kan ha haft tuberkulos också som många andra dött av.

Här vilar Anna tillsammans med dom andra vid Tornehamns rallarkyrkogård.

Tänk vilket arbete dom gjorde. Bara att bygga denna stenmur runt allt.

Sött litet gravkapell

Vi tittar och kan inte riktigt förstå hur många som fick sätta livet till runt 1901 talet i bl.a tyfus o difteri epidemi. Som om inte det hårda jobbet var nog för alla rallare. Under 1901 jordfästes hela 27 personer.

Vi lämnar kyrkogården och fortsätter upp mot kalfjället. Vi är på väg till Kratersjön, men först lite fikapaus och titta på den fina utsikten.

Här sitter Kjell på huk igen för att förse oss med lite vatten från kallkällan. Inte behöver man gå med tung packning full med vatten när det finns färskt lite överallt.

Renarna var ibland lite för nära kände jag. Dom kom springande mot oss vissa ggr så jag hajjade nästan till.

Väl uppe vid sjön som var vårt mål hör vi några säga hej 😄Här kommer Piteåbor sa dom😆Världen är liten att man ska träffa folk från samma stad just här 😂Så här stannade vi och surrade ett bra tag. Det var riktigt trevligt.

Kratersjön

Tänk att såna här småsjöar bildas lite varstans här uppe.

 Renarna var inte ens rädd kändes det som. Dom sprang vilt omkring och ibland oss, en häftig känsla att gå här på kalfjället tillsammans med dom.

Väl tillbaka till husbilen grillade vi korv o det var jättegott👌o mysigt.

När vi hade grillat gick vi några extra steg och hämtade det klara fina vattnet och både drack och sedan släckte vi elden, jag är alltid rädd att elden ska sprida sig pga oss så vi släckte ordentligt.

Vi stod så nära vattnet så Kjell gick några ggr och hämtade kannor och fyllde så vi kunde duscha också😄

En fantastiskt trevlig dag som man känner att man får mersmak av. Fjällvandring har tänt något nytt hos mej. Hoppas att jag i framtiden får upptäcka fler ställen att titta här uppe i fjällvärlden. Först ska jag operera min hallux fot i höst....hoppas det går bra så jag kan använda foten sen😊