I helgen fick vi besök av lilla barnbarnet med familj.
Vi blir alltid så glad så det värker i hjärtat när dom kommer:) När man bor långt ifrån varandra är det kärlek i massor när vi ses. Nu vet jag att många kanske tänker att vadå? 22 mil...det är väl inget....men för oss känns det att man inte kan bara åka till varandra när man vill...bara på en fika. Näää då vill man stanna hela helgen:) Det är väl så att älska varandra och ha en superbra kontakt mellan varandra.Vi har haft lite bekymmer hur vi skulle bädda för barnbarnet nu, eftersom vi köpt en resesäng som vi inte gillade...för den kändes så osäkert ranglig när vi satte upp den....så vi hade turen att hitta en kille som vi fick köpa en superfin spjälsäng av till lilla charmtrollet vårat:)) Det tackar vi för.
Trots vi haft lite taskigt väder med mycket blåst o snö, så kunde vi gå ut och leka lite med lilleman. Vi har en lekplats nära där vi bor så dit gick vi med full mundering :) Han gillar ficklamor... och pannlampan han fick låna gillade han skarpt.:) Nu såg han att kunna klättra upp i den höga rutchkanan.
Men inte gick det att åka så bra här inte med all snö och iskristaller på. Pappa fick åka med då gick det lite bättre. :) Men det blev bara 1 åk. Nu är lilla familjen hemma hos sej igen. Tomt och tyst hos oss nu men vi ser fram mot julen och att vi då kan ses igen.
Älskar er.