En tiggare berörde mej.

Jag brukar säga att jag alltid skriver roliga och saker, och det som förgyller min dag här på bloggen. Ibland blir det lite bedrövligt också...som detta inlägget. Och det blir ett långt inlägg:

I helgen cyklade jag förbi graven och tittade till min mormor och morfar, och min finaste moster och morbror. Ville se hur det såg ut på gravarna, och om jag skulle plantera nåt till morsdag. Men min mamma o pappa hade redan varit dit och planterat, så det skulle bli för fullt om jag också satte dit nåt...just nu. Det var så fint som det var nu. Får plantera lite senare när värmen kommer.

Jag fortsatte min cykeltur till Rusta. Utanför där satt en yngre tiggar tjej. Folk gick förbi och hon sa hej hej, till alla. Jag är en mottaglig person...som drar åt mig det elände jag ser...såklart.

När jag närmar mig butiks entren...tittade tjejen på mej. Jag såg att nåt var fel, på hennes ögon. Hon pratade spanska...tror jag i alla fall. Hon var lite smått panikslagen och verkade så törstig.

Hon sa på sitt språk...om jag kunde hjälpa henne att fixa lite vatten. Hon berättade att hon var gravid. Jag sa att jag skulle komma tillbaka...på engelska. Jag gick in i butiken och frågade kassörskan om dom brukade ge tiggarna vatten. Nej nej!! svarade hon.

Jag fortsatte... -Jag tycker synd om henne...hon är ju jätte törstig. Men ingen hjälp där med någon mugg eller nåt. Jag gick ialla fall in i butiken och tänkte bara på henne...så jag gick ut igen och fortsatte förklara för henne att dom inte kunde hjälpa henne med vattnet...eller muggen till vattnet.

Då brast hon i storgråt. Och det var så hjärtskärande att se. Jag visste inte vart jag skulle vända mig. Hon berättade på sitt språk som jag inte kan...men förstod allt hon sa...i alla fall nästan allt. Folk vände sig om, inne i butiken och utanför butiken. Alla hörde henne. Hon grät och pratade så högt. Men alla gick bara förbi henne och mej.

Någon hade kommit fram till henne och slitit henne i armen och tryckt ner henne på sin plats igen, utanför dörren...som jag förstod. Rejält hårt. För hon visade mej. Hon var så ledsen och sa att hon inte störde någon. Hon satt ju bara där, pekade hon...på sin plats. Hon ville att jag skulle ringa polisen.

Jag stod ett tag bredvid henne och lyssnade och försökte trösta. Hon grät och hon grät.

Till slut sa jag. -Kom med här till toaletten i butiken. Nej nej menade hon. Hon fick inte använda den. Jag stod på mig och sa...kom nu. Jag kände att jag blev arg. Alla här väl rätt till vatten! Jag stod som en sköld mellan henne och alla andra kändes det som. Till slut ställde hon sig upp...tömde muggen på några stackars kronor...och tittade på vattenkranen...kände på vattnet. Hon tittade på mig och tyckte att vattnet går inte att dricka...det är för varmt. Då vred jag om kranen så det kom kallare vatten. Oj! Hon hade nog inte förstått att man kunde vrida på vattnet så. Men hon sken upp i ansiktet.

Jag gjorde henne gladare. Hon kramade min hand och sa tack. Jag sa några tröstande ord. Jag hade tyvärr inga kontanter på mig då. Men hon sa att hon inte behövde pengar. Hon var glad att jag brydde mig. Och vinkade hej då till mej....Med tunga steg gick jag mot min cykel. Jag hade bara hennes ansikte framför mina ögon...och har tänkt på hur det gick för henne.

I eftermiddag gick jag och Kjell en promenad..till Dollar Store denna gången. Och vem sitter inte utanför dörren om inte tjejen jag pratat om här:)

Jag blev så glad. Jag tog dom pengar vi hade när vi gick ut. Gick fram och frågade om allt var ok med henne. Hon tittade med glada ögon denna gången på mej. Hon visade att hon hade köpt en liten godis påse som hon åt.:) Jag la pengarna i hennes mugg och vinkade hej då o vi log mot varandra.

Den här gången gick det betydligt lättare att gå hem. Kjell log åt mej. Han såg hur nöjd jag var över att se att hon ändå var rätt så okej idag ialla fall.

Jag gillar inte att folk är elaka mot dessa tiggare. Ingen vet om just hon tillhör en liga, som folk pratar om. Och jag bryr mig inte. Jag bryr mej om henne som människa. För vi är alla människor.